Nizza.

De senaste fjorton dagarna har jag mest tillbringat i sällskap med nyinköpta klänningar. I ett par säsonger har jag fascinerats över det lite skeva i en outfitbild. Det jag dragits till allra mest av är lite för långa klänningar. Detta har resulterat i två av den sorten och en riktig långklänning på senare tid. Våren känns riktigt nära med Nice om fyra veckor.

Mad.

Efter min, och hela mediavärldens, Madmen-haze törstar jag efter sextiotalsklänningar. Jag vill tillbringa min sommar i stela och vidkjolade klänningar. Givetvis är det tjugotio och mid-calf, som det så underbart heter på engelska, är ingenting intressant. Inte när klänningen är sextiotalsvid. Känslan av lite för långt är istället att eftersträva i vissa raka klänningar. Det förmedlar att något är lite, lite fel. I de flesta andra format är det ointressant och tråkigt. Istället gäller sextiotalesqua klänningar som kortats till ett slut vid mitten av låren. Kjolen känns då om möjligt vidare och helst ska den dra åt det långa bak. Kontrollerad assymmetri.

Fresh.

Efter nära en veckas spaande i Danmark och Skåne är jag tillbaka i Stockholm. Det var fantastiskt att vistas någonstans där kylan inte biter i benen trots att man har merinostrumpbyxor. Eftersom det är söndag tänker jag inte utmana kylan utan ägna mig åt te, Madmen och Oxfams novellserie om vatten. Lite yoga på eftermiddagen. För ett par timmar sedan började jag morgonen med hibiskus och nyponte. Teet har en djupröd färg vilket är alldeles strålande iskalla vintermornar.

Bilden ovan är från Louisiana i somras. Den sortens ljus som finns på bilden är mitt absoulta favoritljus. Allt är vackert och hoppfullt i det. Det påminner mig om att det inte är så långt kvar till solglasögon och tunna klänningar på stora gräsmattor. Tjugotio blir ett underbart år. Nice om ett par månader, Kina om två veckor längre och student om tjugotvå veckor. Alldeles snart är det där ljuset tillbaka igen.