Det händer att jag önskar att städer jag tycker om skulle tömmas på människor. Att Stockholms gator helt skulle vara för mig. Det är inte så mycket för tomma varuhus och butiker eller hela butiksbiträdeskåren till min tjänst som lugnet. En tidig junikväll gick jag från Vasagatan, över Östermalm till Karlaplan. På gatorna kring Hedvig Eleonora var det helt tomt. Det var bara jag. Denna tidiga kväll fick jag staden.Augustinätter gör mig sentimental. De påminner mig om gränsen mellan höst och den glättiga årstid vi kallar sommar. Det händer att jag önskar mig evig sommar, eller evig ledighet, men bara om den sakta går över till höst i en folktom stad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar