Det händer att jag känner mig oredo för livet. Som om tid passerar alldeles för fort. Som om man ett andetag senare befinner sig dagar bort. Efter sådana tankar sover man ostört en hel natt och vaknar till en molnfri morgon. En sådan morgon som väcker mig klockan sju och låter mig somna om i tre timmar. Sedan följer en dag då man cyklar till vattnet, cyklar till vän, cyklar hem. Dricker fänkålste och läset TeenVogue i stearinljussken.På tal om mina dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar