När jag var tretton var det här den vackraste låt jag kunde tänka mig. En sån perfekt beskrivning av all sorts kärlek. Den sorts kärlek som bara finns i drömmar eller i en sunkig bar i London i början av nittonhundraåttiotal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh The Smiths!
SvaraRadera