Efter klockan arton i kväll är jag fri från arbeta i en vecka. På måndag börjar den såkallade verkligheten igen. Inför mitt sista år väljer jag endast en moleskine som anteckningsmaterial. Efter dryga decenniet med spiralblock är jag trött på att bära runt överflödiga blad.Förövrig väntar jag fortfarande på min satchel. Trots att det idag är soligt väntar jag spänt på hösten. Stickat är bland det vackraste jag vet. På tunnelbanan igår såg jag en kvinna som hade en oerhört vacker tunnstickad kaschmirkofta i magenta. Pärlknappar och inte en noppra. Känslan förhöjdes av att det var ett gammalt tåg och slitna säten.
Alltså, åh vad jag glad jag är. Gick precis in på din gamla blogg för att skriva att jag saknar ditt bloggande - och så hittade jag den här! Du skriver fortfarande lika bra och inspirerande.
SvaraRaderaMadelene : Vilken glädje att läsa. Speciellt den sista raden - jag har hoppats på det.
SvaraRadera