Mad.

Efter min, och hela mediavärldens, Madmen-haze törstar jag efter sextiotalsklänningar. Jag vill tillbringa min sommar i stela och vidkjolade klänningar. Givetvis är det tjugotio och mid-calf, som det så underbart heter på engelska, är ingenting intressant. Inte när klänningen är sextiotalsvid. Känslan av lite för långt är istället att eftersträva i vissa raka klänningar. Det förmedlar att något är lite, lite fel. I de flesta andra format är det ointressant och tråkigt. Istället gäller sextiotalesqua klänningar som kortats till ett slut vid mitten av låren. Kjolen känns då om möjligt vidare och helst ska den dra åt det långa bak. Kontrollerad assymmetri.