A single man.

Sällan har jag varit mycket för spel. Jag har inte dragits till att sitta vid små teveapparater och dras in i världar där missmatchade figurer promenerar runt till hissmusik. Efter att av misstag hittat retrospel istället för vintage mode har tyvärr allt det ändras. Spelen är beroendeframkallande när man gjort upptäckten att musiken går att dränka med spotify. Dock hindrar mitt snobbistiska tänkande mig från att fullkomligt hänge mig. Istället läser jag omdömen om "A single man" och jag måste säga - innan jag ens har sett den, rör den mig. Trots att jag respekterar Tom Ford mer som prmaskin än som klädskapare så verkar han faktiskt ha gjort något värt att begrunda. När jag sliter mig från åttiotalsgrafiken som upptar datorskärmen kanske jag går och ser den.