Flicks.

Igår såg jag "500 days of Summer". Den var inte alls så bra som jag väntat mig. Stundtals ganska tråkig och mycket en sterotypisk film om obesvarad kärlek. Framförallt kändes det väldigt nittiotal i SanFransico och inte L.A tjugonollnio.

Precis som jag tycker att trender kan vara oerhört tråkiga för att man förväntas älska dem, har jag samma inställning till filmer. Det är få filmer som går att se flera gånger. Det bästa är förstås om man glömmer dem emellan, men att minnas och se om är svårt. Därför såg jag "Nick and Norah's Infinite Playlist" istället för att älta en och en halv timmes slöseri av tid. Den var oerhört upplyftande och jag skrattade högt för mig själv flera gånger. Se den om ni är ensamna och post-vaccinationssjuka.