Growing pains.

För några timmar sedan kom jag hem från Falsterbo. Jag packade upp snabbt i en 24-haze - jag såg åtta avsnitt mellan Skåne och Stockholm - och duschade sedan bort en veckas saltvatten ur håret. Hår som nu är torrt hippiehår. Lufttorkas mitt hår blir det vågigt och rufsigt. Med saltdränkta och blekta delar resulterar det i en Woodstock-esque uppenbarelse. Fast utan leran, musiken och sjuttiotalet givetvis.

De två kommande dagarna ska jag, efter att ha kammat mig, arbeta. Utöver detta även ta hand om saker som kommer med att passera myndighetsgränsen. Byta bank. Lösa in den första check man någonsin tagit i. Trots att jag, mentalt, känt mig arton förevigt innebär det viss stress att växa upp.

Fördelar med att växa upp är att man snart är vuxen. Att jag inom inte ens ett år kommer ha gått ut gymnasiet och vara relativt fri att göra vad jag vill. Spendera en månad i Nice, för att fly vinterns Stockholm, och sedan hamna i Paris på obestämd tid. Spela tennis i Luxembourgträdgårdarna. Söndagspromenera i samma park. Åka ut till Versailles och önska att man var helt ensam där. Skrämmas av den tanken. Sitta på en bänk i Palais Royal och läsa F.Scott Fitzgerald medan gammal och ny stil utkämpar kommersiella slag brevid en.