Nu är jag tillbaka vid mitt lädertäckta skrivbord igen. Efter fem dagars frivillig social avskärmning ska jag se till att höra av mig till mina vänner. Resten av sommaren tänkte jag befinna mig i en sommardöd stad vilket känns frigörande - fast relativt omöjligt utan sällskap. Jag saknar sommrar då man hittar en favoritpark och hänger där varje dag. Eller somrar då man minns en enda dag vid havet. Trots detta tänker jag inte fastna i drömska utläggningar om hur saker borde vara. Istället tänker jag sätta mig framför 'Greys Anatomy' och äcklas över operationerna. Allt blod, all brutalitet och sensationen av att det är på låtsas. Och så inkluderas tårar som fälls över något annat innan eftertexterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar